Idag har jag och min älskade Robin varit tillsammans i tre år och det känns helt underbart. Vi satsar på minst tre år till! :) Snart kommer han hem från jobbet och då blir det kex, ost och vindruvor.. mums!

Har fått en ny Samsung Jet nu och jag är sååå glad. Måtte den hålla sig från toaletten.

Gammal bild på oss som gör mig så varm i hjärtat.

Jag tror varken på gud eller spöken eller andra övernaturliga saker. Men däremot har jag fått bevisat att änglar finns. Igår skulle jag och Robin fara på några affärer. Enzo skulle följa med i bilen men var tjurig och ville inte hoppa in. Jag brukar inte, och vet att man inte ska lägga saker på bilen men jag la ändå ifrån mig börsen på bagaget medan jag puttade på Enzo. När vi kommer fram till affären och Robin säger "visst har du börsen?" så får jag panik. Mitt sista minne av den var när jag la den på bilen. Vi letade som tokar överallt i bilen och körde sträckan mellan vår parkering och affären flera gånger och spanade som fånar. Jag var helt säker på att någon hade snott den, för hur lockande är det inte för folk med en börs mitt på gatan? Jag tappade hoppet snabbt och tänkte att jag måste anmäla detta och spärra alla korten och personnumret och hela faderuttan. Efter några vändor med bilen tänkte jag gå längs vägen för att kolla om den glidit ner i diket. Samtidigt som jag börjar gå ringer jag till polisen för att göra en förlustanmälan.

Polisen: - Polisen västerbotten
Jag: - Hej, jag heter Sara och jag har tappat min börs...
Polisen: - Vänta lite.. Vad sa du att du hette?
Jag: - Sara Myrestam
Polisen: - Men du, det har just ringt in en kvinna som har hittat börsen!
Jag: - Va? Är det säkert? Är det min? (hetsig)
Polisen: - Ja, det är din. Hon har den hemma hos sig. Jag kopplar dig hem till henne.
Jag: - ÅÅååååh, vad glad jag blir! Tack så hemskt mycket! (typ gråtfärdig)

Jag pratar med kvinnan som heter Margot och far på en gång hem till henne. En söt gammal dam är det som har hittat min börs på gatan och tagit hem den i säkert förvar. Jag var så tacksam och så lycklig att jag kramade henne och med gråten i halsen talade jag om för henne flera gånger om hur snäll hon var och hur glad jag var. Sen gav jag henne en stor kram till. Änglar finns.

Ja tacka vet jag ärliga människor. Nu fick jag tacken för alla gånger jag har sprungit efter folk eller lämnat in glömda och tappade börsar, nycklar och andra värdefulla saker.

Föresten så täcker hemförsäkringen min döda mobil Jag får en ny för en självriskkostnad på 1500 kr. JAA!! Nu väntar jag på min lilla rödsvarta kompis som jag ska vårda ack så väl. Hädanefter det blir galonfodral och säkerhetskedja.

Ibland är Enzo så jävla billig. Jag har sprungit upp och ner till förrådet flera gånger med massa grejer. Sista vändan tog jag med Enzo för att han skulle följa med upp till lägenheten sen. Jag bär på två 6-pack toarullar, ett mackgärn, två lådor med hundmat och så kopplet med hundrackarn i. Och vad gör han?! Kutar upp för trapporna så att kopplet sträcks, jag flyger framåt och tappar allt och en av lådorna med hundmat går upp. Resultat? Hundmat i hela jäkla trapphuset!!!!!!!!!!!! AAAAAAAAAAAAAAAAAH! Jag slängde in honom i lägenheten och fick sen sitta och plocka hundmat blandat med damm och andra äckligheter. Inte fräscht.

Jag blev så arg och upp i varv att jag kände att jag måste ut och springa av mig lite ilska. Och då har ipoden slut på batteri. Ännu mera AAAAAAAH!!!! Så nu sitter jag här och skriver av mig lite medan batterierna laddas.

Födelsedagen var toppen med massa släktingar på både min och Robins sida. Efter fikat for mamma, Clas, Karin, Alexandra, Edwin och jag och åkte pulka i en backe och sedan blev det lax innan de skulle fara hemåt.

Robins syster och barn från Stockholm har varit uppe under påsk så vi har umgåtts mycket med dem och bl.a. åkt skoter och pimplat.

Igår skrev jag högskoleprovet men det blev bara några fler rätt än förra gången. Jag hade ju inte tränat på gamla prov innan som jag hade tänkt så jag får skylla mig själv. Hoppas hoppas att jag tar mig in på sjuksköterskeutb. ändå!!!!!!

Bilder från veckan får komma senare. Nu ska jag se om ipoden orkar med en stund ute i det härliga vårvädret.

Bitterheten över min avlidna mobil kvarstår. Jag hoppas hoppas hoppas fortfarande på att den kan återupplivas med ett nytt batteri även om det ser mörkt ut...

Dagarna i Umeå var jätteroliga. Alltid kul att umgås med släkt och vänner! Robins syster och syskonbarn från Stockholm är uppe och hälsar på i en vecka så nu umgås vi med dem så mycket som möjligt. Idag har vi varit ute på älven och kört skoter och fiskat. Vi har nyss kommit hem från en helt fantastisk buffé hos Robins mormor och nu ska Robin bara se klart SAIK - HV71 innan vi far vidare till Doris och ser film med de andra.

Imorgon fyller jag 21 och då blir det fullt i lägenheten. Mamma, Clas, Alexandra, Edwin, Doris, Patrizia, Ramona, Christopher, Tim, Benjamin, Elias och Ingeborg. Och så jag och Robin. 14 stycken i vår tvåa som ska sitta och fika. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum som det så fint heter... :)